Söndag 5 september 2010
 

Artiklar  | Föreläsningar & seminarier  | Studieresor

Och världen blev mindre

När penninhushållningen mötte agrarsamhället i Junsele socken

Den internationella skogshanteringen i Norrland, räknat från 1850- talet, har sitt ursprung från Värmland. Värmlänningarna blev norrlänningarnas läromästare i den storskaliga timmerdrivningen. De hade kring de många järnbruken utarbetat en avancerad avverkningsteknik och framför allt var de experter på timmerkörning.

Redan hundra år tidigare var dock sågverksägarna till Kramfors och Lo finbladiga sågverk etablerade i Junsele socken i Ångermanland. Under 1740- talets nödår fick allmogen svårigheter med skyldigheterna mot staten:

I och med Storbritanniens upphävande av navigationsakten på 1840- talet blev det för den brittiska kolonialmakten lönsamt att hämta timmer i Sverige. Enskilda personer eller rentav hela värmländska byalag företog nu regelmässiga vinterresor till Norrlands oändliga skogar. Dessa skogar blev nu insatta i ett större sammanhang, de blev en del av världen, en värld som med ens krympte.

Det var dock inte bara kunskapen om timmerhantering som dessa vintervandrare förde med sig utan även kunskapen om en penningekonomi. I skogen existerade inte ett samhälle av rika/ fattiga eller husbonde/ dräng och ingen sågs här som lönearbetare. I skogen var alla "sin egen" som sålde fällning och transport av timmerstockar till ett i förväg bestämt pris.

I skogen existerade inte betalning i form av husbondens avlagda kläder utan i denna nya anställningsform var det avtal om handkraft och reda pengar. Det var avtal om "pris per bit" och denna "bit" kunde sedan, i form av pengar, förvandlas till fläsk, kaffe och rulltobak.

Skogsarbetarminnena ger dock inte alltid denna bild av höga inkomster. Sannolikt beror det på marknadsekonomins nymodighet, det gamla bondesamhällets självhushållning var ännu inte redo för industrikapitalismens marknadsekonomi.

Bönderna, skogsarbetarnas forna arbetsgivare, klagade att drängar och jordlösa inte hade förstånd att hantera de enorma summor som förtjänades i skogen. På liknande sett uttryckte sig provinsialläkaren i Bodums distrikt.

Han säger att allmogen i området är: "…serdeles luxuösa i kläder, nipper och dylikt…" Tre år senare påtalar samme läkare: "…genom de…förvärfvade penningarnas användande på öfverflödesvaror…" och han fortsätter med att allmogen nu: "…inträtt på en bana, som måste leda till armod…"

Trots detta hade skogsarbetarna sällan några kontanta pengar i sin hand. Det intjänade kapitalet fanns bara i form av sifferrader i faktorns bokföring eller som matvaror i skogskojan.

Vilka var då männen som av värmlänningarna lärde kunskapen om storskaligt skogsarbete? Till vilka var det som drömmen om ett nytt samhälle förmedlades, ett samhälle där huggning, stenbrytning och årensning byttes mot reda pengar?

Av de 151 personer som år 1877 arbetade för Kramfors sågverksägare på Vallens by i Junsele socken, Ångermanland, var 44 bosatta i själva Vallens by. 20 personer kom från Värmland, 6 personer kom från Västerbotten och resterade, 81 personer, var hemmahörande i närområdet. De var småbrukare, arrendatorer och jordlösa som nu kunde förvandla sin arbetsinsats till röda skjortor, fläsk och amerikanskt vetemjöl.

För att säkra råvarutillgången till sågverken vid kusten köpte bolagen in avverkningsrätter, vilka ofta löpte på femtio eller hundra år. Det var inte svårt för bolagen att hitta villiga säljare, oftast var tillgången större än efterfrågan: "Då man föreställer Bonden huru mycket bättre det vore, att sjelf årligen afverka och sälja af skogen hvad den tål, säger han sig nog inse det rätta häri, men bjuds han om några minuter sälja hela skogen, gör han det."

Det fanns reglerade villkor hur köparen skulle förfara då det gällde köp av kronomark: fanns det odlingsbar mark skulle denna förbättras och utökas till ett minimimått av cirka 30 tunnland per mantal.

Många är de nybyggen som odlas upp och det är denna del av skogspionjärstiden som dröjt sig kvar i människors kollektiva minne. Berättelser om sluga bolagsinspektorer som lurat skogsskiften och hela hemman av godtrogna bönder. I köpekontrakten finns dock inget som vittnar om dylika köp, inga symboliska summor och inte heller några feta cigarrer. Däremot vittnar provinsialläkaren att "…yngre personer ser man understundom med cigarr i mun…"

Sannolikt är det stunden efter köpekontraktets skrivande, stunden då köpet skall stadsfästas, som lever kvar i minnet. Enligt gammal sed, från tiden då juridiska transaktioner byggde på muntliga ceremonier och nedskrivningen av urkunden var av underordnad betydelse, så var köpet inte klart förrän det var bekräftat med handslag. Köpsupen och rökverket förhöjde sannolikt bara stundens allvar och blev sålunda det kvarstående minnet.

År 1869 rapporterar provinsialläkaren för Bodums distrikt:

" Bönderna hafva till största delen sålt, dels sina nybyggen, dels afverkningsrätten å sina skatteskogar till sågverksbolagen; derigenom har visserligen betydliga penningsummor influtit, men dessa tyckas, såsom Bönderna sjelfa uttrycka sig "ej hafva haft någon välsignelse med sig"

Självfallet såg inte bönder, arrendatorer och jordlösa då betydelsen av sina nya liv, ofta ett liv som arrendator på sitt forna hemman. Vi har inte idag tillåtelse att döma någon, inte den ibland sluge bolagsägaren och inte heller den godtrogne bonden. Varje tidsperiods människor bör dömas efter sin tids miljö och åskådning.

Junsele socken i Ångermanland ligger i världens marginal. Trots detta var det just hit som världen kom på 1800- talets slut. Här påbörjades pitprops till afrikanska gruvgångar, järnvägsbalkar och "egyptiska sparrar" till "arabernas hyddor" och hit köptes amerikanskt fläsk och vetemjöl. Det var här som naturahushållningen slutade och marknadsekonomin började och det var hit som hantverkare och skogsarbetare flyttade, en del för att stanna och andra för att dra vidare till nya skogsskiften.

Ulla Ramne Annander

Att skapa berättelser ur spåren efter mänskligt liv

Från näringskälla till virkesförråd – skogsbruket i Ås by, Edsele socken

Från Ådalen till Höga Kusten

Industrihistorien - ett levande kulturarv

Och världen blev mindre

Planering eller oordning? - industrialismen och bebyggelsen i Västernorrland 1750-1900

Tidigare skogsbruk i Ångermanälvens ådalar