|
Söndag 5 september 2010 |
 |
 |
|
Artiklar | Föreläsningar & seminarier | Studieresor
Digitala färdvägar till kulturarvetDigitala färdvägar till kulturarvet Torsdag 21 mars 2002 Av Per-Eddie Bjuggstam Digitalisering har blivit en viktig metod för att samla information och göra den tillgänglig. Databaser skapas och läggs ut på Internet, men hur utnyttjar man denna möjlighet på bästa sätt? Hur gör man sin röst hörd genom "mediabruset"? Vi ger exempel på färdvägar och funderar över bra och dårliga lösningar. Gunnel Nordstrand önskade välkommen från länsmuseet. Ramprogramledare Jan Sahlén inledde med att knyta an till rubriken för förra föreläsningstillfället, Nyfikenhetens redskap. Digitala färdvägar är ett av redskapen som kan användas i arbetet med kulturarvet. Jan Sahlén anser att det är viktigt för ramprogrammet att vara aktivt på det här området, sett ur perspektivet regional utveckling och det uppdrag ISKA har i detta sammanhang. Digitala tekniker kan vara med att bygga broar över till nya näringar, och kommer att spela en viktig roll i till exempel framtidens läromedel och upplevelsesindustri. Första föreläsare var Sven Bodin som är projektledare för Sundsvallsminnen, ett av ISKA:s underprojekt. Han berättade om deras arbete med att skapa en internetportal där man ska kunna söka bland källmaterial från i första hand Sundsvallsområdets historia, från 1800-talet och framåt. Projektet ägs av Sundsvalls kommun, och de som arbetar inom projektet sitter i Kulturmagasinet, där lokala aktörer inom arkiv, bibliotek och museum finns samlade under ett tak. En stor del av arbetet har gått ut på att systematisera och strukturera materialet. Riksarkivet har inte varit villigt att ge projektet tillgång till de registreringsmoduler som använts för det nationella registret, så man har inte haft tillgång till någon nationell standard. Ej heller finns det någon EU-standard för att lägga upp källmaterial digitalt. Sundsvallsminnen har fått skapa sitt eget system. Utvecklingsarbetet ska vara färdig i maj. Vad det handlar om är att på ett standardiserat sätt med metadata beskriva de objekt man vill digitalisera, för att därmed göra dem sökbara. Det kan vara fotografier, föremål, ljud, film, kartor, ritningar, textdokument ur arkiv eller publicerade dokument ex böcker eller tidningsartiklar. Projektet har arbetat med att hitta ett effektivt sätt att massdigitalisera stora mängder material efter gemensamma metadata, där man får gå in senare och skriva in mer specifika beskrivningar för de unika objekten. Gemensamma metadata kan vara fält för ämne, datum, titel, topografi (efter SCB) eller plats, kommentar. Sundsvallsminnen samarbetar också med den demografiska databasen i Umeå.
Sven Bodin Sundsvallsminnen vill koppla ihop dokument och göra dem sökbara horisontellt. Man ska kunna söka till exempel på person, och få fram alla typer av objekt som innehåller information; foto, demografiska data eller utdrag av böcker. Detta är ett annat arbetssätt än till exempel Kulturarv Östergötland (se Nyfikenhetens redskap), som arbetar med en "vertikal" portal i nätverk där varje databas är ett "tittfönster" för sig. Olika intressenter i projektet är kulturarvsinstitutioner inom arkiv, bibliotek och museum (ABM), projekt som till exempel Svartvik Industriminnen och Ett svunnet Skönsberg inom ISKA, samt SCA med sitt centralarkiv på Merlo slott. Sundsvallsminnen har valt att arbeta med Oracle databas, som är en kraftfull hanterare av stora mängder data. Sundsvallsminnen arbetar med att konvertera olika institutioners databaser så att de kan fungera ihop i portalen. Bodin pekade på vikten av att från början välja rätt programvara när man ska arbeta med digitalisering. Man måste tänka långsiktigt och se till att tillämpningen är öppen. På så sätt blir det inte en massa extra kostnader när man eventuellt måste flytta över data till en ny miljö, något som kan bli nödvändigt efter som teknologi utvecklas. Frågan ställdes om vem som ska använda Sundsvallsminnens portal? Sven Bodin svarade att man kan tänka sig användare inom skolan, olika projekt och bland släktforskare och akademisk forskning. Från publiken sades i en kommentar att de nya möjligheterna som en sådan portal kommer att ge, kan komma att tydliggöra och skapa nya behov som kan ge nya grupper av användare i framtiden, grupper som vi idag kanske inte ser tydligt framför oss. Det blev påpekat att ABM institutionerna står för samhällets minne, också "närminnet", och kan få en mer central roll i kunskapsuppbyggnaden i samhället i framtiden. Tillgängliggörande via digitalisering, databaser och portaler kan sätta igång processer i den riktningen. Arkitekten Per-Eddie Bjuggstam berättade om hur marknaden har styrt standardiseringen av programvara inom CAD-teknologin. Det program som tidigt fick övertaget på marknaden och fick flest användare har kommit att bli standard. Orsakerna till detta övertag kan var många, och det handlade i det här fallet inte om vem som hade den bästa kvalitén. Det är många faktorer som styr teknikutvecklingen, ibland också slumpen. Mikael Karlsson är "VD" i det relativt nystartade lilla företaget Touch & Turn. De är idag fem medarbetare som alla är delägare, och är inne i en spännande utvecklings- och uppbyggnadsfas. Deras affärsidé handlar om att göra kulturarvet tillgängligt genom digital teknik, den del av kulturarvet som finns i form av gamla böcker, dokument och handskrifter. Det handlar inte om massdigitalisering av hela arkiv eller bibliotek, utan om att plocka fram skatterna och förmedla dessa. Det företaget har att erbjuda är en ny programvara, ett användargränssnitt som möjliggör vad de kallar för virtuell bläddring och kan användas i utställningssammanhang, i förmedlings- eller förlagsverksamhet. Det hela började med ett uppdrag från Kokboksmuseet i Grythyttan. Där hade man ett problem. De hade köpt in en betydande del av Tore Wretmans boksamling och undrade hur de skulle kunna visa den för allmänheten. Museet har ca 70 000 besökare per år, de flesta bussturer som bara har 30 minuter till disposition på plats. Hur ska man på ett vettigt sätt förmedla museets innehåll till dessa besökare? Lösningen blev en dator med touchskärm kopplat till en videokanon och en programvara som gjorde det möjligt att "bläddra" i utvalda böcker genom att föra fingret över skärmen. Det visade sig att denna teknologi var ny, något ingen hade gjort tidigare! På British Library arbetar man med att digitalisera böcker där man möjliggör bläddring med hjälp av animationsteknik. Detta är ett tidkrävande arbete och blir med andra ord dyrt. Den teknik Touch & Turn har utvecklat och nu satsar på, bygger på fotografier. Den bäste kvalitén som håller på lång sikt ges av diabilder som kan scannas in från original. Att använda tekniken kräver ingen avancerad utrustning. Allt som behövs är en vanlig standard PC, och eventuellt en touchskärm. Alternativet är att bläddra med hjälp av mus och tangentbord. Målet är att utveckla programmet så att det på sikt ska kunna köpas relativt rimligt, som vilket bildhanteringsprogram som helst. Arbetet med Grythyttan gav kontakter vidare till det nya biblioteket i Alexandria som invigs den 28 april i år. Här har företaget fått uppdraget att tillgängliggöra några av bibliotekets äldsta böcker, som annars finns inlåsta i bankfack. Biblioteket har väldigt få böcker, och har använt sig av en demonstration gjort av Touch & Turn för att marknadsföra sig och försöka samla in böcker från hela världen. Det var denna demonstration vi fick ta del av, den äldsta boken som visades var en vacker Koran från 900-talet. Biblioteket kommer att sätta upp stationer med touchskärmar som också kan användas av människor utan datorvana. Man har lagt in en översättelsesfunktion där man kan välja språk, samt en möjlighet att förstora sidorna och få fram bakgrundsinformation om texterna. Informationen kommer att vara sökbar. Mikael Karlsson berättade om det vidare arbetet och om nya uppdragsgivare som bland annat Uppsala Universitetsbibliotek och Riksarkivet. För den senare ska företaget digitalisera en heraldikbok från 1400-talet, en av 10 bevarade i världen. Den ska också ges ut på Cd-rom och kommer att finnas till försäljning. Detta är ett exempel på hur T&T tjänar pengar, men ger också en inkomst till den som äger originalverket. Det kan bli en ny inkomstkälla för gamla institutioner menade Mikael Karlsson. De har än så länge inte gjort någon satsning på internet. Den upplevda kvalitén påverkas i alltför stor grad av vilken sorts uppkoppling man har. Denna situationen kommer troligtvis att ändras snabbt, och om några år kommer det inte längre att vara ett problem, ansåg han. Från salen kommenterades det att detta var exempel på ett annat förhållningssätt än det man oftast möter. Här ser man tekniken som ett verktyg, utgångspunkten för utvecklingen av programvaran var ett konkret problem inom kulturarvssektorn, inte den tekniska innovationen i sig. Som "extranummer" fick vi en demonstration av ISKA projektet Örnsköldsvik 1908. Projektet ägs och drivs av Johan Ödberg-sällskapet, Örnsköldsviks hembygdsförening. Området som visas i simuleringen är avgränsat till ca 60 byggnader som ska kunna rymmas på en 3Mb datafil och köras över internet. Slutresultatet ska kunna köras i en vanlig dator. De flesta byggnader kan läggas in som "klippdockor" som tar relativt liten plats, medan en del byggnader kräver mer teknik, med reliefer och stuckatur i 3D. En Cd-rom ska göras för distribution till skolor, och det finns tankar om en utställningspresentation som ska kunna sättas upp i museet eller Ödbergska gården. Efter tidsplanen så ska man vara klar med arbetet i augusti. Per idag är ca 90% av byggnaderna i modellen lagt in och man har börjat arbeta med multimedia, gränssnitt och presentation. Källmaterial har bland annat hittats i Örnsköldsviks museums bildarkiv och byggnadslovsarkivet. En bild som varit till stor nytta i arbetet är en flygbild från 1923, som tagits av föregångaren till flygvapnet, och som enligt Riksarkivet inte kan finnas… Den har fungerad som utgångspunkt för intervjuer med en rad äldre människor som har kunnat minnas hur staden såg ut, och den har kunnat förstoras så att till exempel uthus har blivit synliga och tydliga. En fråga som har varit svår att hitta svar på är: vilken färg hade staden? De kommer att lägga in så kallade "Hot spots" i miljöerna som är klickbara och ska leda en till information presenterad i multimedia, till exempel ljud (en speakerröst), text, foto mm.
|
Digitala färdvägar till kulturarvet |
 |